fredag 18 maj 2007

the greatest

Lite Cola Light efter att inte ha druckit Cola på evigheters evigheter gör att jag är vaken klockan tidigt på morgonen fast jag egentligen inte vill. Jag vill känna mig trött och gå och lägga mig men jag är för klar i huvudet för det. Tidningsbudet tittade konstigt på mig. S ligger och sover och jag vill inget hellre än att lägga mig bredvid honom och sova mjukt, men orosknappen är på och jag försöker få något gjort, hur illa det än är, bara för att visa att jag KAN. Jag är inte säker på att det är den bästa lösningen men jag ska skriva några illa formulerade rader till.

Idag var jag sjukt effektiv de första fem timmarna i vaket tillstånd. Jag vaknade, klädde mig hur snabbt som helst, vi fyllde tvättmaskinerna, åkte och handlade, jag gjorde egen lunch (riktig! egna köttbullar! från början! det enda jag inte gjorde var att slakta och mala!), åt, fixade med mer tvätt, hängde upp och hängde upp (det var typ sex maskiner tvätt). Vi blev klara innan S familj hann komma. Fuckin' aye. Sedan försvann det några timmar bara sådär. Kanal fem äger mig. Jag vet inte hur det har blivit så. Jag är inte överdrivet imponerad av deras programutbud (det är typ Grey's och CSI), men jag sitter fan ändå klistrad. Jag tittar på allt. Det är sjukt och jag måste sluta.

Det här med att studera alltså. Jag känner mig sällan så misslyckad som när människor pratar om jobb och studier. Jag hade mina meriter som sköld innan. Nu har jag ingen.

onsdag 16 maj 2007

untitled

Jag har klippt av mig mitt hår. Inte allt, men tillräckligt mycket för att jag ska känna mig ful och obekväm. Ångrade mig givetvis efter första saxtaget. Jag borde veta bättre. Borde veta att jag ska hålla mig från saxar när jag är stressad och ledsen. Borde veta att jag bara gjorde det för att slippa skriva på den jävla uppsatsen.

Jag hade världens finaste hästsvans igår. Jag brukar inte känna mig bekväm i det, men igår var jag så fin i det. Nu kan jag inte ha hästsvans längre.

Jag vet att det är meningslöst att gnälla om saker man åsamkar sig själv, men jag måste ta vägen någonstans.

Jag är inte bra på djupa andetag.

Jag känner mig så jävla ful.