sudden organ

Det är mycket undanglidande nu, försöker att inte tänka på att jag inte skrivit uppsatsen istället för att skriva den. Det är en dålig och ohållbar teknik som generar absurt mycket onödig ångest. Vad ska jag säga? Fun and failure both start the same way.

S är hemma tillfälligt. Det är alltid något. Det hjälper mig dock inte att skriva, vilket jag hade hoppats på.

Annars har julen varit bra. Det var trevligt att träffa de jag träffade och jag fick fira jul med S (bliss!) och jag fick sjukt fina saker, som alltid.

Jag har börjat äta mjölkprodukter igen för att testa min mage. Den säger inte ja men den säger mja ibland. Oftast säger den nej.

2007 för mig:
Arrested Development, Beirut, the History of Love, Gilmore Girls, Desperate Housewives, Lula, Bust, kokoskakor, After Eight, ACE-juice, S (alltid), familj och vänner (alltid), absurd saknad, Animal Crossing, Picross, Darjeeling Limited.

it's not you it's me

Det känns som att mina fingrar blivit kortare.

plasticities

Jag försöker. Lovar.

kids

Känslan när man kör i mörker och snöflingor flyger mjukt mot strålkastarljuset. Jag önskar jag hade fått dela det med dig.

1 2 3 4

+

Samtal med N, kort men fint. Träffas på söndag.
Storslagna planer inför S födelsedag imorgon.
Världens bästa man, alltid.
Choklad
Mysigt i lägenheten

-

THE BIGGEST FUCK UP IN A VERY LONG TIME - så mycket ohanterbar ångest att jag desperat försöker förtränga det några dagar.
Rädd för konsekvenserna av förutnämnda
Inget uppsatsämne än, läskigt möte med handledaren imorgon
Trött hur mycket eller lite jag än sover
Förkylning
Spända axlar

don't know when but a day is gonna come

Ångestklumpen.

Missade mammas samtal så jag fick lyssna av telefonsvararen. Hon lämnade nummer till sjukhustelefonen och sade att vi inte kunde ringa så sent. Hon lät så liten och ledsen att jag nästan började gråta. Jag måste ta mig upp tidigt imorgon och ringa henne så snart som möjligt. Så jävla hjärtskärande.

Under mammas sjukhusvistelse får vi ta hand om lillasyster och katt hemma hos oss. Det går illa ihop med att jag måste tentaplugga till tentor jag måste klara för att kunna bo kvar. Jag spänner och oroar mig och kan inte koncentrera mig. Känner mig handlingsförlamad och det släpper inte.

JÄVLA HELVETE.

no fit state

Något är alltid fel. S är i Göteborg igen, denna gång följde jag inte med och jag ångrar givetvis varje sekund. Jag hoppas innerligt att han kommer hem imorgon, men utsikterna är inte så goda. Jag måste nog ta mig dit igen och bo på deprimerande vandrarhem och vara ensam efter 19. Förutsatt att det ens finns plats på vandrarhemmen i närheten.

Det var längesedan vi kunde hålla om varandra och bara andas tyst.

scissors, bag or a stone

Jag är inte på något sätt på rätt humör, på sådant humör jag tänker mig att jag skulle vara på, men hursomhelst. N klättrar på balkongen och gömmer sig i vrår. Ibland får man klappa honom. S är i Halmstad, D i Sunne, min mamma och syster i Paris. Ingen i närheten. Blir alltid sjukt paranoid och hypokondrisk men jag har klarat mig hittills trots mystiska smärtor i bakhuvudet och högerhanden.

Har varit lite duktig idag, men det säger jag mest för att peppa mig själv bort från den ultimata slappheten. Idag har jag ändå 1) varit utanför dörren, 2) tömt soppåsar, 3) diskat disk utöver det jag använt. Sedan vet jag inte om det var så mycket mer. Dammsugit lite. Mitt förfall är tragiskt. Jag borde klara av mer under en dag.

Jag har skickat med en lång inköpslista till mamma men jag vet inte om de orkar och hinner leta efter saker till mig.

Jag vill ha Fanta Citron.

fire it up

Ju varmare, desto mindre avancerad humor.

the heinrich maneuver

the start of something

Eller så kan man somna ifrån allt klockan fyra på eftermiddagen och vakna 15 timmar senare.

Jag ska äta frukost och leta hårspännen, skor och väskor. Etsy och ebay är mina bästa vänner. Jag har inte råd egentligen men vad gör man inte när man får syn på gula mary janes och hårspännen med blå pärlor?

the greatest

Lite Cola Light efter att inte ha druckit Cola på evigheters evigheter gör att jag är vaken klockan tidigt på morgonen fast jag egentligen inte vill. Jag vill känna mig trött och gå och lägga mig men jag är för klar i huvudet för det. Tidningsbudet tittade konstigt på mig. S ligger och sover och jag vill inget hellre än att lägga mig bredvid honom och sova mjukt, men orosknappen är på och jag försöker få något gjort, hur illa det än är, bara för att visa att jag KAN. Jag är inte säker på att det är den bästa lösningen men jag ska skriva några illa formulerade rader till.

Idag var jag sjukt effektiv de första fem timmarna i vaket tillstånd. Jag vaknade, klädde mig hur snabbt som helst, vi fyllde tvättmaskinerna, åkte och handlade, jag gjorde egen lunch (riktig! egna köttbullar! från början! det enda jag inte gjorde var att slakta och mala!), åt, fixade med mer tvätt, hängde upp och hängde upp (det var typ sex maskiner tvätt). Vi blev klara innan S familj hann komma. Fuckin' aye. Sedan försvann det några timmar bara sådär. Kanal fem äger mig. Jag vet inte hur det har blivit så. Jag är inte överdrivet imponerad av deras programutbud (det är typ Grey's och CSI), men jag sitter fan ändå klistrad. Jag tittar på allt. Det är sjukt och jag måste sluta.

Det här med att studera alltså. Jag känner mig sällan så misslyckad som när människor pratar om jobb och studier. Jag hade mina meriter som sköld innan. Nu har jag ingen.

untitled

Jag har klippt av mig mitt hår. Inte allt, men tillräckligt mycket för att jag ska känna mig ful och obekväm. Ångrade mig givetvis efter första saxtaget. Jag borde veta bättre. Borde veta att jag ska hålla mig från saxar när jag är stressad och ledsen. Borde veta att jag bara gjorde det för att slippa skriva på den jävla uppsatsen.

Jag hade världens finaste hästsvans igår. Jag brukar inte känna mig bekväm i det, men igår var jag så fin i det. Nu kan jag inte ha hästsvans längre.

Jag vet att det är meningslöst att gnälla om saker man åsamkar sig själv, men jag måste ta vägen någonstans.

Jag är inte bra på djupa andetag.

Jag känner mig så jävla ful.

eye lost you

Tentor och jag, alltså. Jag tjatar ganska mycket om dem men de genererar ofantligt mycket ångest så det är proportionerligt. När jag pratade med D tidigare ikväll gjorde han mig uppmärksam på att jag hade läst in helt fel sidor. Då gav jag upp lite, men jag ska försöka ta tag i det igen. Jag kan ju läsa i drygt sju timmar nu om jag orkar hålla mig vaken. Annars får jag helt enkelt skriva två tentor på samma dag i sommar men det ska jag väl klara av. Jag pluggar inte och misslyckas därför. Jag vet innerst inne att jag kan om jag bara läser, så jag ska ta mig i kragen.

Det var länge sedan jag bar skjorta. Hahahahaha.

Jag är ganska trött. H har lagt upp nya låtar på myspace och de är skitfina och ger mig hopp om våren. Det är så skönt. Jag tycker om hopp. Jag hyser mest en massa icke-hopp, tillfälligtvis tror jag.

Idag har jag försökt få min syster att lyssna på saker jag tycker om (på hennes initiativ). Det var ett tag sedan jag senast utövade en musikalisk offensiv, men idag skickade jag Au Revoir Simone, Radio Dept. och Lali Puna (hon ville ha blipp, påstod hon) och länkade slutligen till ett gulligt rockband på myspace. Jag tror hon tyckte bäst om de senare.

Den här "länka till myspace"-grejen är en engångsföreteelse.

teenage poetry

Gårdagen var kanske inte den mest upplyftande dagen, men jag antar att vi efter tre timmars utskällning och därpå följande sorgearbete faktiskt bondade lite i bilen på väg hem.

the killing moon

Jag har den senaste tiden haft ett behov av att dokumentera alla nya, fina saker jag köpt. Jag vet inte varför. Jag har tagit tråkiga bilder på koftor, strumpor, tröjor, skor, halsband (ja, det är väl ungefär sådant jag köpt) som kommit in i mitt hem de senaste veckorna. Inte för att det jag handlat absurt många saker eller så, eller absurt fina heller, men ganska fina, fast jag vet inte om det har med saken att göra. Jag köpte en jättefin lila t-shirt som på något sätt lyckades fläcka ner sig och nu går den inte att använda (det gick inte bort i tvätten). Efter insikten att jag inte skulle kunna använda t-shirten utan något över tog sig ledsenheten sjuka proportioner. Det var en ganska billig t-shirt men jag hade redan fäst mig något ofantligt vid den och jag lär inte hitta en ny. Jag vet inte om det är en kosmisk läxa att jag inte bör fästa mig vid förgängligheter, men vad fan, jag fäster mig alltid vid typ allt.

Nu ska jag se slutet på den där dåliga Jackie Chan-filmen.

a change is gonna come

Pengaångest. Har inte nog att klara mig i sommar, har faktiskt inte mer än att jag klarar mig månaden ut, speciellt inte efter den fruktansvärda skattegrejen jag fick iförrgår men inte iddes öppna förrän igår (den har aldrig tidigare innehållet något så obehagligt). Det är mycket pengar för mig att betala. Jävla helvete. Inte har jag hittat något jobb i sommar heller. Ångestklumpar i magen. Har inte pluggat inför tentan imorgon - kommer inte klara den - har bara en chans till sedan. Ångestångest. Om jag bara slutade tramsa och började planera skulle jag slippa den här skiten och tandagnisslan, men jag gör ju aldrig det.
Jag gör ju fan nästan alltid det som är fel för mig.

postcards from italy

1. Jag har, eller kanske hade, fina tankar i huvudet. De är för tillfället försvunna men jag vet att de semestrar i mitt huvud, även om de kanske sover nu. Det är i alla fall bra.

2. Jag har träffat släkt och vänner och det har varit fint.

3. Jag har inte pluggat inför tenta och inte orkat städa röra mig göra något vettigt och det har varit dåligt och frustrerande för mig och min andre.

4. Jag har haft sjuka sammanbrott helt utan vett och förklaring.

5. Jag har blivit glad av ny musik.

6. Jag har sett nya skor, jag har provat några, jag ska prova några fler. Jag ska försöka köpa något av paren om de passar finns i rätt storlek etc. Dessa skoproblem. Det har aldrig lönat sig att vara bredfotad.

7. Eller ---- på något annat sätt heller, tror jag. Få sätt i sådana fall.

8. Jag har kört med självförtroende.

9. Jag har sökt jobb utan lycka och står nästan vid ruinens brant (därför köper jag skor).

10. Någon har dött.

11. Någon annan har det lyckligtvis inte.

12. Jag mår illa och har ont ofta, anledning oftast oklar.

13. Min syster är en annan människa än den jag lämnade hemma när jag flyttade.

14. Jag saknar Malmö, mitt hjärta värker när jag tänker på och får vara i Malmö. Saknaden är fan överväldigande. När vi gick över Fersens bro och tittade på solnedgången och det luktade vår och det kändes som alla mina promenadkvällar, alla fantastiska jävla kvällar jag gått genom Malmö med pop och soul i spelaren och världen varit den bästa av alla möjliga, ville jag dö. Eh, ja.

15. Fruktsoda.

from a motel 6

Jag längtar så mycket efter våren att det gör ont.
Klicka på bilden.

portrait

spec bebop

Det är så mycket i huvudet.

1. När jag skulle försöka ta mig förbi ett litet barn (runt 6 år) idag märkte han mig givetvis inte (jag minns) så hans mamma försökte få honom ur vägen för mig:
"Akta dig för damen nu".
Jag stirrade förskräckt på henne men hon bara log som om hon gjort mig världens tjänst.
Jag hade på mig mina slafsiga obekväma undgomsbyxor. Damen? WTF?

2. När vi kom till pappa tittade han besviket på mig, men jag kände mig lite besviken på honom också så jag sade bara "Det var inte därför jag kom hit" och han accepterade det för tillfället och tog inte upp det igen. Jag tyckte om att träffa honom men jag väntar lite spänt på att han ska ta upp det igen. Jag är glad att jag stod på mig och inte satt och lyssnade medan ledsenheten bubblade upp i mig, som jag brukar.

3. Tittade igenom bilderna jag tagit under kvällen, digitalkameror har en sällsynt förmåga att spöka när man inte kan hantera dem och på många av bilderna är de rörliga objekten så tunna och flyktiga att det känns som att de inte är där. Fick en sådan sorgsen känsla av att se min familj reduceras så. Som om de redan försvunnit (gud förbjude). Jag har inte tänkt så tidigare, jag brukar mest tycka det är en fascinerande effekt, men jag vet inte, jag är stressad och gråtmild och lyssnar på Yo La Tengo och det blir ju bara så ibland.

pretty shoes

Jag träffade mamma och syster idag och märkte att det var alldeles för länge sedan jag träffade dem sist. Det var så fint att se dem. Jag tycker så mycket om min familj. Ska försöka träffa pappa snart också. Och ringa mormor och farmor.

Och.. göra en budget?

Viktig anteckning: hittat en fin vårjacka! Fabulous. Trodde jag aldrig, men nu har jag en svart trenchcoat som passar mig bra. Ser fram emot våren.

big day coming

Favoritanteckningsböcker:
1) Moleskine
Alltid. Speciellt de tunna, platta (Cahier heter de visst) som säljs i trepack. Olinjerade.




2) Notebook från Apica
Har bara en, de slutade sälja dem där jag hittade den och sedan har jag inte hittat den igen.

wildcat

Det här med att förskjuta ångesten, alltså.
Jag har tenta om några timmar. På mitt schema stod det fredag 24 februari, och jag gick efter datumet och inte veckodagen. När jag säkerhetskollade torsdagkväll visade det sig givetvis vara på fredag morgon (och inte lördag eftermiddag) - jag gav upp direkt och tittade på tv istället. Jag tänker inte gå upp om tre timmar för att ta mig till tentasalen, jag tänker ligga och sova och läsa på till nästa tillfälle. Känslan av maktlöshet (som när jag insåg att jag hade en hel dag mindre att läsa) tog död på mig litegrann, men jag har inte känt så mycket ångest över det, men det lär komma när jag vaknat imorgon.

Har inte varit utanför dörren de senaste dagarna, har väl egentligen inte haft någon anledning. Skönt att slippa gå ut när det snöar. Funderar på att tvinga iväg mig själv imorgon, får se om jag orkar duscha, klä mig, tänka glada tankar. Jag är inte deprimerad, jag tycker bara det är lite jobbigt att gå utanför dörren ibland. Ibland.

Jag tycker inte om sommaren men jag längtar efter våren, vill hänga i någon park i Malmö (INTE HÄR), dricka läsk och pussas.

Jag bakade citronmuffins idag, de blev äckliga. Fortsatte med en hederlig kladdkaka för att känna mig mindre misslyckad. Åt den och tittade på Sex and the City. Oh, these happy nights.

beetlebum

Jag orkade inte mer och stängde av telefonen. Det kändes väldigt dramatiskt just då, men det var det ju givetvis inte.

Tittade igenom Blurs musikvideor fram till No Distance Left To Run. De sitter i ryggraden även om det var evigheters evighet jag senast såg någon. Min ungdoms förtärande mani försvinner inte så lätt. Började nästan gråta när jag såg Beetlebum igen.

Jag tror alltid att jag ska komma i säng tidigare än jag gör.

fm

Problem uppstår när jag inte kan vara uppe och ordna saker för dagen och hålla mig vaken tre timmar till för att göra frukost till min baby och samtidigt ligga i sängen bredvid honom och hålla om hans varma, mjuka kropp. Jag skulle somna. Jag kan inte vara på två ställen samtidigt.
Alla dessa hinder.

När han kom hem idag sjöng han "älskling, jag är hemma nu, oroa dig inte" som i låten. Då dog jag lite.

box elder

"det är såhär det känns yadayadayada"
himmel över vildanden, så jävla mycket skiten
himlen över vildanden tar alltid andan ur mig

jag lyssnar igenom hundralistan och hör alla låtar på ett nytt sätt. det är en sådan fantastisk känsla.

believing is art

Vaknade sent, vet inte riktigt var dagen tog vägen. Besök på kvällen, sammanföll med gråtsamtal från lillasyster. Vet inte vad jag ska göra för att hjälpa, reagerar fel och blir arg, försöker lugna mig, är dålig på att trösta. Har samtidigt svårt för att vara social och artig, svårt för att slappna av.

Har ätit upp alla karameller nu men hann föreviga dem innan de försvann.
Favoritlista:
1. Gröna
2. Blå
3. Röda
4. Orange



Utanför listan:
- Gula (ganska äckliga, gav dem till S)

Var på inflyttningsfest igår. Det var längesedan och det lär dröja igen. Hängde i korridoren och kände mig obekväm. Det hade sina stunder men dylika alkoholpräglade sammankomster är helt enkelt inte för mig.

love my way

Jag vill helst ligga kvar i soffan och låta solen lysa i ansiktet, den är mjuk och barmhärtig nu, inte stickig som den brukar vara. Istället ska jag tvätta mig välja kläder ta på mig kläder känna mig tråkig som inte tar på mig accessoarer yada yada.

Jag märkte precis att klockan blivit mer än jag räknade med och att expeditionerna jag tänkte besöka stänger. Kanske kan ringa och fixa mina ärenden iställlet. Åh, telefoner. Allt blir så mycket lättare när man tagit sig förbi den förlamande telefonskräcken. Haha. Eh.

Pling, pling!

stars

S ligger och sussar sött, hans praktik börjar tidigt imorgon i närliggande stad. Jag har krånglat klart med kurser och bestämt mig, har föreläsning imorgon kl 13. Våra dygnsrytmer kommer bli så olika men jag ska försöka hålla mig mellan vettiga tider så vi kan lägga oss tillsammans. Det är värdelöst att vara vaken och ensam när jag vet att han sover, men jag är inte ett dugg trött och har ingen lust att ligga i sängen och vrida och vända på mig till ingen nytta.

På föreläsningen i måndags, på kursen jag hoppade av, fick jag sjuka ångesten när jag insåg att allt handlade om det moment från a-kursen jag avskydde mest och aldrig riktigt förstod. Efter en timme gav jag upp och började rita istället. Jag ritar inte mycket, har ingen fallenhet för det och saker blir inte som jag vill (när jag väl har ett mål med ritandet). Det var ganska längesedan jag ritade överhuvudtaget, men i måndags började jag igen. Jag antar att det var en engångsföreteelse. Jag önskar jag vore bra på det men det är ingen önskan som pockar mycket nog för att jag ska orka lära mig det. Jag vet att jag resonerar så för ofta, det är deprimerande.





Jag dricker chokladmjölk, havremjölkssorten. Lovely.

hanging on the telephone

Sjukt fina melankoliska känslan. Lyssnar på the Nerves och tänker på svunna tider, samma tidpunkt han skrev om. Var inte så betydelsefull då som jag trodde, känner mig inte så förvånad men kanske sviken. Visste att jag inte betydde något, trots alla dessa jävla ord.
Låten får mig nästan att gråta, men bara nästan. Det ligger bakom ögonlocken men jag känner inget känslomässigt behov. Det är skönt att slippa, att istället känna ledsenhet och ekande tomhet. Jag har någon i hjärtat nu, någon bofast på livstid. Jag behöver inte göra mentala utflykter i det förflutna, men ibland kan jag inte låta bli. Jag saknar inte dåtiden. Det var så mycket ovisst och så mycket spännande, men jag har alltid föredragit den stillsamma tryggheten. Sådan är jag.

(It's good to hear your voice, you know it's been so long)

all that I can say

Jag är en dålig student, ligger en tenta efter och kan inte läsa fortsättningskursen, försöker nästla mig in på någon annan kurs, vet inte riktigt hur det går, ska ringa samtal imorgon och ta tag i det. Måste dock låna S telefon eftersom laddningen jag gjorde (och som drogs från mitt konto) inte genomförts. Jag har alltså betalt men inte fått pengar att ringa för. Har ringt kundtjänst trehundra gånger men de dröjer i telefon och min telefon hinner då avsluta telefonsamtalet av sig själv (en ovana den har). Jävligt handikappande att inte ha telefon. En fast telefon har sällan känts så nödvändig som nu.

Nu ska jag sluta krångla och äta maränger.

micronomic

Vi behöver fler lampor. (Jag använder detta som ursäkt för att googla lampor och slippa skriva på tentan).

Jag hade önskat mig något i den här stilen:





Den övre lampan (ååh) av Severin Hansen Jr och den undre av Arne Jacobsen. De är givetvis för dyra och för långt bort (DANMARK) så det kommer säkert sluta med något liknande den här (suck).



Dessa fasliga begränsningar!

middle curse

Jag märkte inte mycket av den beryktade stormen, i alla fall inte mer än att sovrumsfönstret gnisslade och jag tvingade upp S för att stänga det. Har inget minne av när han kom hem igår, känns förvånande, men å andra sidan hade jag varit uppe gott och väl ett och ett halvt dygn och var ganska död när jag väl lyckades somna (ja, jag hade svårt med det, det var väl för tomt hemma).
Nu angstar jag över hemtentan jag ska lämna in om lite drygt 13½ timme. Har inte börjat skriva den än. Ungefär fyra sidor, det borde jag väl ändå klara även om jag inte känner mitt källmaterial så bra. Jag är optimistisk just nu, får se om jag börjat gråta blod om några timmar. S lovar att stanna uppe med mig som moraliskt stöd och det är kanske allt jag behöver.

procissao

Jag tycker det är ganska tråkigt att duscha men känslan av att vara ren är helt underbar. UNDERBAR. Måste köpa mer schampo. Funderar på att göra något så chockerande som att köpa balsam till håret. Det är inte min grej, men det vore intressant att se om mitt hår kan existera i fler skepnader än "rent + bångstyrigt", "smutsigt + platt" eller "smutsigt + sinnessjukt". Man vet ju aldrig.

panis et circenses

Jag skapar miljoner konton över hela internet (revirtänkande?) och kommer aldrig ihåg inloggningsuppgifter och användarnamn. Jag får så storslagna idéer och jag börjar på dem och efter avbrott har jag glömt bort vad det var jag hette vad jag gjorde vad jag nu behöver för att kunna fortsätta. Det är frustrerande och slutar i många ofärdiga projekt. För att bryta trenden med ofärdiga projekt ska jag 1) avsluta blandskivan jag håller på med och 2) försöka hitta tråden jag köpte och sy fast knapparna ordentligt i min kappa.

my love

Det här med mat alltså. Jag tycker ju om mat. Jättemycket. Egentligen. Jag tycker bara inte om att laga den. Det är jobbigt och jag har inget tålamod. Orka vänta på att sojakorvarna ska bli varma rakt igenom, herregud. Orka hacka grönsaker. Klarar inte av att laga ordentlig mat när jag är ensam, det är för tråkigt. Lyckligtvis är jag nästan aldrig ensam eftersom jag bor med S och det känns lite mer nödvändigt att laga mat för två än för en, speciellt när S gör hälften. Men nu är S med sina klasskamrater i Malmö och sitter på någon pub och dare I guess dricker cola medan de dricker öl och blir jobbiga, då kokar jag lite fullkornspasta och orkar inte hacka paprika men kanske värma korv och det smakar så... äckligt. Jag är för trött för att äta men enbart för att jag inte ätit något idag. Mat. Jag saknar mjölk. Jag saknar att kunna lägga på lite fetaost eller crème fraîche eller pesto eller vad som helst. Jag är för trött för att göra tomatsås. Måste äta och promenera. Måste ta hand om mig själv. Måste äta bönor.

Gud, jag hatar bönor.

last minute miracle is all I can hope for

Jag känner att detta har blivit en orättvist negativ nystart. Stressad period just nu, sals- och hemtenta lördag och måndag, mycket information att ta in i huvudet och jag måste klara tentorna för att kunna fortsätta studera det jag vill nu till våren. Och när jag är stressad blir jag väldigt produktiv - på helt fel områden. Jag städar, tvättar, diskar, diskar, diskar, bakar en två tre fem olika kakor, spelar New Super Mario Bros så långt att jag nästan har klarat alla banor (och när jag har gjort det ska jag ta alla guldmynt och sedan kan jag alltid sätta igång med Paper Mario: The Thousand Year Door). Det är ohållbart men jag försöker skjuta undan viktiga saker så långt som möjligt och det skapar alltid mer oro och jag vet att det är korkat och jag har varit såhär i flera år och kommer antagligen fortsätta vara det. Jag funderar på vad jag egentligen får ut av att skjuta upp saker, och jag vet ärligt talat inte vad jag (egentligen) tror att jag vinner på det. Är det för att jag vill kunna gnälla? Jag är inte så lat egentligen, jag är väl mest rädd för att misslyckas och om jag inte försöker och misslyckas är det i sin ordning, men om jag faktiskt försöker och misslyckas har jag svårt att leva med mig själv.

Eh, ja.

here's that rainy day

Aldrig en dag utan att jag höjer axlarna till skyarna.

garde-moi dans ta poche

De borrar i alla fall inte idag. Det är alltid något.