eye lost you

Tentor och jag, alltså. Jag tjatar ganska mycket om dem men de genererar ofantligt mycket ångest så det är proportionerligt. När jag pratade med D tidigare ikväll gjorde han mig uppmärksam på att jag hade läst in helt fel sidor. Då gav jag upp lite, men jag ska försöka ta tag i det igen. Jag kan ju läsa i drygt sju timmar nu om jag orkar hålla mig vaken. Annars får jag helt enkelt skriva två tentor på samma dag i sommar men det ska jag väl klara av. Jag pluggar inte och misslyckas därför. Jag vet innerst inne att jag kan om jag bara läser, så jag ska ta mig i kragen.

Det var länge sedan jag bar skjorta. Hahahahaha.

Jag är ganska trött. H har lagt upp nya låtar på myspace och de är skitfina och ger mig hopp om våren. Det är så skönt. Jag tycker om hopp. Jag hyser mest en massa icke-hopp, tillfälligtvis tror jag.

Idag har jag försökt få min syster att lyssna på saker jag tycker om (på hennes initiativ). Det var ett tag sedan jag senast utövade en musikalisk offensiv, men idag skickade jag Au Revoir Simone, Radio Dept. och Lali Puna (hon ville ha blipp, påstod hon) och länkade slutligen till ett gulligt rockband på myspace. Jag tror hon tyckte bäst om de senare.

Den här "länka till myspace"-grejen är en engångsföreteelse.

teenage poetry

Gårdagen var kanske inte den mest upplyftande dagen, men jag antar att vi efter tre timmars utskällning och därpå följande sorgearbete faktiskt bondade lite i bilen på väg hem.

the killing moon

Jag har den senaste tiden haft ett behov av att dokumentera alla nya, fina saker jag köpt. Jag vet inte varför. Jag har tagit tråkiga bilder på koftor, strumpor, tröjor, skor, halsband (ja, det är väl ungefär sådant jag köpt) som kommit in i mitt hem de senaste veckorna. Inte för att det jag handlat absurt många saker eller så, eller absurt fina heller, men ganska fina, fast jag vet inte om det har med saken att göra. Jag köpte en jättefin lila t-shirt som på något sätt lyckades fläcka ner sig och nu går den inte att använda (det gick inte bort i tvätten). Efter insikten att jag inte skulle kunna använda t-shirten utan något över tog sig ledsenheten sjuka proportioner. Det var en ganska billig t-shirt men jag hade redan fäst mig något ofantligt vid den och jag lär inte hitta en ny. Jag vet inte om det är en kosmisk läxa att jag inte bör fästa mig vid förgängligheter, men vad fan, jag fäster mig alltid vid typ allt.

Nu ska jag se slutet på den där dåliga Jackie Chan-filmen.