believing is art

Vaknade sent, vet inte riktigt var dagen tog vägen. Besök på kvällen, sammanföll med gråtsamtal från lillasyster. Vet inte vad jag ska göra för att hjälpa, reagerar fel och blir arg, försöker lugna mig, är dålig på att trösta. Har samtidigt svårt för att vara social och artig, svårt för att slappna av.

Har ätit upp alla karameller nu men hann föreviga dem innan de försvann.
Favoritlista:
1. Gröna
2. Blå
3. Röda
4. Orange



Utanför listan:
- Gula (ganska äckliga, gav dem till S)

Var på inflyttningsfest igår. Det var längesedan och det lär dröja igen. Hängde i korridoren och kände mig obekväm. Det hade sina stunder men dylika alkoholpräglade sammankomster är helt enkelt inte för mig.

love my way

Jag vill helst ligga kvar i soffan och låta solen lysa i ansiktet, den är mjuk och barmhärtig nu, inte stickig som den brukar vara. Istället ska jag tvätta mig välja kläder ta på mig kläder känna mig tråkig som inte tar på mig accessoarer yada yada.

Jag märkte precis att klockan blivit mer än jag räknade med och att expeditionerna jag tänkte besöka stänger. Kanske kan ringa och fixa mina ärenden iställlet. Åh, telefoner. Allt blir så mycket lättare när man tagit sig förbi den förlamande telefonskräcken. Haha. Eh.

Pling, pling!

stars

S ligger och sussar sött, hans praktik börjar tidigt imorgon i närliggande stad. Jag har krånglat klart med kurser och bestämt mig, har föreläsning imorgon kl 13. Våra dygnsrytmer kommer bli så olika men jag ska försöka hålla mig mellan vettiga tider så vi kan lägga oss tillsammans. Det är värdelöst att vara vaken och ensam när jag vet att han sover, men jag är inte ett dugg trött och har ingen lust att ligga i sängen och vrida och vända på mig till ingen nytta.

På föreläsningen i måndags, på kursen jag hoppade av, fick jag sjuka ångesten när jag insåg att allt handlade om det moment från a-kursen jag avskydde mest och aldrig riktigt förstod. Efter en timme gav jag upp och började rita istället. Jag ritar inte mycket, har ingen fallenhet för det och saker blir inte som jag vill (när jag väl har ett mål med ritandet). Det var ganska längesedan jag ritade överhuvudtaget, men i måndags började jag igen. Jag antar att det var en engångsföreteelse. Jag önskar jag vore bra på det men det är ingen önskan som pockar mycket nog för att jag ska orka lära mig det. Jag vet att jag resonerar så för ofta, det är deprimerande.





Jag dricker chokladmjölk, havremjölkssorten. Lovely.

hanging on the telephone

Sjukt fina melankoliska känslan. Lyssnar på the Nerves och tänker på svunna tider, samma tidpunkt han skrev om. Var inte så betydelsefull då som jag trodde, känner mig inte så förvånad men kanske sviken. Visste att jag inte betydde något, trots alla dessa jävla ord.
Låten får mig nästan att gråta, men bara nästan. Det ligger bakom ögonlocken men jag känner inget känslomässigt behov. Det är skönt att slippa, att istället känna ledsenhet och ekande tomhet. Jag har någon i hjärtat nu, någon bofast på livstid. Jag behöver inte göra mentala utflykter i det förflutna, men ibland kan jag inte låta bli. Jag saknar inte dåtiden. Det var så mycket ovisst och så mycket spännande, men jag har alltid föredragit den stillsamma tryggheten. Sådan är jag.

(It's good to hear your voice, you know it's been so long)

all that I can say

Jag är en dålig student, ligger en tenta efter och kan inte läsa fortsättningskursen, försöker nästla mig in på någon annan kurs, vet inte riktigt hur det går, ska ringa samtal imorgon och ta tag i det. Måste dock låna S telefon eftersom laddningen jag gjorde (och som drogs från mitt konto) inte genomförts. Jag har alltså betalt men inte fått pengar att ringa för. Har ringt kundtjänst trehundra gånger men de dröjer i telefon och min telefon hinner då avsluta telefonsamtalet av sig själv (en ovana den har). Jävligt handikappande att inte ha telefon. En fast telefon har sällan känts så nödvändig som nu.

Nu ska jag sluta krångla och äta maränger.

micronomic

Vi behöver fler lampor. (Jag använder detta som ursäkt för att googla lampor och slippa skriva på tentan).

Jag hade önskat mig något i den här stilen:





Den övre lampan (ååh) av Severin Hansen Jr och den undre av Arne Jacobsen. De är givetvis för dyra och för långt bort (DANMARK) så det kommer säkert sluta med något liknande den här (suck).



Dessa fasliga begränsningar!

middle curse

Jag märkte inte mycket av den beryktade stormen, i alla fall inte mer än att sovrumsfönstret gnisslade och jag tvingade upp S för att stänga det. Har inget minne av när han kom hem igår, känns förvånande, men å andra sidan hade jag varit uppe gott och väl ett och ett halvt dygn och var ganska död när jag väl lyckades somna (ja, jag hade svårt med det, det var väl för tomt hemma).
Nu angstar jag över hemtentan jag ska lämna in om lite drygt 13½ timme. Har inte börjat skriva den än. Ungefär fyra sidor, det borde jag väl ändå klara även om jag inte känner mitt källmaterial så bra. Jag är optimistisk just nu, får se om jag börjat gråta blod om några timmar. S lovar att stanna uppe med mig som moraliskt stöd och det är kanske allt jag behöver.

procissao

Jag tycker det är ganska tråkigt att duscha men känslan av att vara ren är helt underbar. UNDERBAR. Måste köpa mer schampo. Funderar på att göra något så chockerande som att köpa balsam till håret. Det är inte min grej, men det vore intressant att se om mitt hår kan existera i fler skepnader än "rent + bångstyrigt", "smutsigt + platt" eller "smutsigt + sinnessjukt". Man vet ju aldrig.

panis et circenses

Jag skapar miljoner konton över hela internet (revirtänkande?) och kommer aldrig ihåg inloggningsuppgifter och användarnamn. Jag får så storslagna idéer och jag börjar på dem och efter avbrott har jag glömt bort vad det var jag hette vad jag gjorde vad jag nu behöver för att kunna fortsätta. Det är frustrerande och slutar i många ofärdiga projekt. För att bryta trenden med ofärdiga projekt ska jag 1) avsluta blandskivan jag håller på med och 2) försöka hitta tråden jag köpte och sy fast knapparna ordentligt i min kappa.

my love

Det här med mat alltså. Jag tycker ju om mat. Jättemycket. Egentligen. Jag tycker bara inte om att laga den. Det är jobbigt och jag har inget tålamod. Orka vänta på att sojakorvarna ska bli varma rakt igenom, herregud. Orka hacka grönsaker. Klarar inte av att laga ordentlig mat när jag är ensam, det är för tråkigt. Lyckligtvis är jag nästan aldrig ensam eftersom jag bor med S och det känns lite mer nödvändigt att laga mat för två än för en, speciellt när S gör hälften. Men nu är S med sina klasskamrater i Malmö och sitter på någon pub och dare I guess dricker cola medan de dricker öl och blir jobbiga, då kokar jag lite fullkornspasta och orkar inte hacka paprika men kanske värma korv och det smakar så... äckligt. Jag är för trött för att äta men enbart för att jag inte ätit något idag. Mat. Jag saknar mjölk. Jag saknar att kunna lägga på lite fetaost eller crème fraîche eller pesto eller vad som helst. Jag är för trött för att göra tomatsås. Måste äta och promenera. Måste ta hand om mig själv. Måste äta bönor.

Gud, jag hatar bönor.

last minute miracle is all I can hope for

Jag känner att detta har blivit en orättvist negativ nystart. Stressad period just nu, sals- och hemtenta lördag och måndag, mycket information att ta in i huvudet och jag måste klara tentorna för att kunna fortsätta studera det jag vill nu till våren. Och när jag är stressad blir jag väldigt produktiv - på helt fel områden. Jag städar, tvättar, diskar, diskar, diskar, bakar en två tre fem olika kakor, spelar New Super Mario Bros så långt att jag nästan har klarat alla banor (och när jag har gjort det ska jag ta alla guldmynt och sedan kan jag alltid sätta igång med Paper Mario: The Thousand Year Door). Det är ohållbart men jag försöker skjuta undan viktiga saker så långt som möjligt och det skapar alltid mer oro och jag vet att det är korkat och jag har varit såhär i flera år och kommer antagligen fortsätta vara det. Jag funderar på vad jag egentligen får ut av att skjuta upp saker, och jag vet ärligt talat inte vad jag (egentligen) tror att jag vinner på det. Är det för att jag vill kunna gnälla? Jag är inte så lat egentligen, jag är väl mest rädd för att misslyckas och om jag inte försöker och misslyckas är det i sin ordning, men om jag faktiskt försöker och misslyckas har jag svårt att leva med mig själv.

Eh, ja.

here's that rainy day

Aldrig en dag utan att jag höjer axlarna till skyarna.

garde-moi dans ta poche

De borrar i alla fall inte idag. Det är alltid något.