don't know when but a day is gonna come

Ångestklumpen.

Missade mammas samtal så jag fick lyssna av telefonsvararen. Hon lämnade nummer till sjukhustelefonen och sade att vi inte kunde ringa så sent. Hon lät så liten och ledsen att jag nästan började gråta. Jag måste ta mig upp tidigt imorgon och ringa henne så snart som möjligt. Så jävla hjärtskärande.

Under mammas sjukhusvistelse får vi ta hand om lillasyster och katt hemma hos oss. Det går illa ihop med att jag måste tentaplugga till tentor jag måste klara för att kunna bo kvar. Jag spänner och oroar mig och kan inte koncentrera mig. Känner mig handlingsförlamad och det släpper inte.

JÄVLA HELVETE.