söndag 18 februari 2007

beetlebum

Jag orkade inte mer och stängde av telefonen. Det kändes väldigt dramatiskt just då, men det var det ju givetvis inte.

Tittade igenom Blurs musikvideor fram till No Distance Left To Run. De sitter i ryggraden även om det var evigheters evighet jag senast såg någon. Min ungdoms förtärande mani försvinner inte så lätt. Började nästan gråta när jag såg Beetlebum igen.

Jag tror alltid att jag ska komma i säng tidigare än jag gör.

Inga kommentarer: