Något är alltid fel. S är i Göteborg igen, denna gång följde jag inte med och jag ångrar givetvis varje sekund. Jag hoppas innerligt att han kommer hem imorgon, men utsikterna är inte så goda. Jag måste nog ta mig dit igen och bo på deprimerande vandrarhem och vara ensam efter 19. Förutsatt att det ens finns plats på vandrarhemmen i närheten.
Det var längesedan vi kunde hålla om varandra och bara andas tyst.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar